PARIS-BREST-PARIS 2019

Målplatsen för Paris-Brest-Paris 2019. Rambouillet slott i regionen Île-de-France ca 60 km sydväst om Paris.

Den 19:e upplagan av brevet-loppet Paris-Brest-Paris (PBP) genomfördes mellan den 18 och 22 augusti 2019. Över 6 000 cyklister – tillresta från hela världen – deltog i cykelloppet. Här nedan följer en kort redogörelse för min egen medverkan i det stora äventyr som ett deltagande innebar. Ett äventyr som gav många nya erfarenheter, både stora och små. Allra störst förstås den att sträckcykla 1225 km och vara utan sömn i tre dygn men också fenomenet ”baguette mouth,” att bli eskorterad av motorcyklar, energivärdet i franska croissanter, och att för första gången ha anledning att sätta en nummerlapp på min cykel.

Florian Kynman, Cykelintresset


Landskapet kring byn Givroulle i belgiska Vallonien.
Orten La Roche-en-Ardenne vid vattendraget Ourthe.

Min vallfärd till Rambouillet i Frankrike började närmare en vecka i förväg och till skillnad från cykelloppet gjordes resan i etapper: en bilresa från Umeå till Paris med några extra stopp på vägen. Första stoppet gjorde jag i byn La Roche-en-Ardenne nära staden Bastogne i de belgiska Ardennerna. Efter många timmars sträckkörning väckte en cykelrunda på 66 km i detta skogstäckta bergsområde snabbt liv i benen. Ardennerna är för cyklister kanske mest känt för cykelloppen Amstel Gold Race, La Flèche Wallonne och Liège–Bastogne–Liège, La Doyenne, det äldsta av de fem monumenten.

Byn Campillon i regionen Champagne-Ardenne. Del av franska Grand Est.
Regnmoln driver över vinodlingarna nedanför byn Fleury-la Rivière.

Ytterligare ett stopp innan slutdestinationen gjordes i den franska byn Dizy nära Reims och Épernay i vindistriktet Champagne. Tidigare under sommaren gick den tredje etappen av Tour de France genom den här regionen i nordöstra Frankrike. För att hålla igång benen tog jag ett cykelpass till på nära 70 km innan jag lämnade Dizy. Denna gång bland vinodlingarna i Champagne-Ardenne på delar av banan till Tour de France-etappen som bl a gick genom byn där jag övernattat.

Rambouillet slott.

Efter Champagne-Ardenne gick resan vidare till Rambouillet som var startplats för årets Paris-Brest-Paris, beläget ca 60 km sydväst om Paris. Redan vid ankomsten till Rambouillet två dagar före start var staden helt invaderad av både cyklister och husbilar. Utan att stanna körde jag därför vidare till slottsområdet beläget i utkanten av staden där det stora eventet skulle hållas. Jag ville se hur parkeringsplatserna såg ut där jag tänkt ställa bilen dagen därpå och senare medan jag deltog i cykelloppet. Dessa P-platser bokades i förväg genom organisatörerna.

Rambouillet slottspark.
Rambouillet stad i regn.
Rambouillet stad i regn.
Cykelmontage i lägenheten och på laptopen: BinckBank Tour, etapp 6, ITT. Aunay-sous-Auneau.

Efter rekogniseringsbesöket till Rambouillet slottspark fortsatte färden söderut till Aunay-sous-Auneau, en avsides by ca 30 km från Rambouillet där jag hyrt en lägenhet med cykelinspirerad inredning. På väg dit gjorde jag ett stopp på Rambouillets stora köpcenter, Belair. I en av restaurangerna intogs lunch därefter handlade jag mat för vistelsen i Aunay-sous-Auneau samt provianter för cykelloppet. Att köra till Paris tog tid men väl på plats hade bilen sina fördelar visade det sig då allt boende närmare eventområdet var fullbokat sedan länge.

Ett cykelstyre hänger över sängen för att inspirera drömmar. Aunay-sous-Auneau.
Kolhydratladdning. Aunay-sous-Auneau.
Startlinjen för PBP 2019 en dag före start. Rambouillet slottspark.

Nästa dag körde jag tillbaka in till Rambouillet för att registrera min närvaro och hämta ut startpåsen som bl a innehöll en reflexväst och loppets brevet-kort. Cykeln togs med också så att den kunde få en obligatorisk översyn av organisatörerna för att bekräfta att den regelmässig, d v s att den hade fungerande bromsar och cykellysen samt att tempopinnarna inte stack ut framför bromshandtagen. Efter ”bike check” promenerade jag runt på eventområdet för att lokalisera själva startplatsen som dagen innan start visade sig vara rätt oansenlig.

Målområde och Check-In.
Check-InInternational.
Check-InInternational.
Kilometerlång kö till ”bike check”.
Samma plats dagen innan.
Bike check, kontroll att cykeln är regelmässig och har fungerande bromsar och cykellysen.
Cykelparkering framför servicetältet som fungerade som matsal och cykelkontroll.

På startdagen checkade jag ut från lägenheten tidigt på morgonen för att förvissa mig om att få en bra parkeringsplats hyggligt nära eventområdet. Loppet startade först på eftermiddagen. Hittade en plats för bilen och monterade ihop cykeln. Kollade så att allt behövligt fanns med i packväskorna: regnkläder, extra bibs, provianter, verktyg mm. Benvärmarna fick inte plats så jag lämnde dem, vilket visade sig bli ett ödesdigert misstag.

Regnskurarna hade avlöst varandra under hela min vecka i Belgien och Frankrike och de fortsatte även på startdagen då ett skyfall dränkte Rambouillet några timmar innan start. Lyckligtvis kröp solen precis när det blev dags att bege sig till ”väntområdet” där de olika startgrupperna samlades innan start några hundra meter från loppets startfållor.

Cyklister samlas nedanför startplatsen i väntan på att bli kallade till startlinjen.

I PBP startar inte samtliga deltagare gemensamt. Loppet har istället tre starttider för tre startkategorier. En för 80 timmar-cyklister, de s k ”Vedettes” (stjärnorna), som börjar kl 16:00. En för 90-timmar-cyklister, ”Touristes,” som börjar kl 18:00 och till sist en för 84-timmar cyklister, ”Randonneurs,” som börjar först kl 05:00 följande morgon. De tre startkategorierna är i sin tur uppdelade i startgrupper. 80 timmar-cyklisterna tillhör startgrupperna A till E. Varje startgrupp består av ca 300 cyklister och starterna sker i intervaller på 15 minuter.

Jag skulle starta i grupp D, kl 16:45.

Startgrupp D med starttid kl 16:45 väntar….
Sammanbitna miner uppe vid startplatsen några minuter innan start…
Hög spänning vid startbågen med sekunder kvar till start…

Kontroller och bana

Brevet-kortet med stämplar från Rambouillet till den inte så hemliga kontrollen Saint-Nicolas-Du-Pélem.
KONTROLLKM(KM)ÖPPNARSTÄNGER
Rambouillet018 aug 16:45
Mortagne-Au-Perche – enbart service118(118)18 aug 19:5818 aug 23:41
Villaines-La-Juhel217(99)18 aug 22:3419 aug 05:30
Fougeres306(89)19 aug 01:0319 aug 10:45
Tinteniac360(54)19 aug 02:3319 aug 13:55
Quédillac- enbart service386(26)19 aug 03:1919 aug 15:33
Loudéac445(59)19 aug 05:0319 aug 19:14
Saint-Nicolas-Du-Pélem – enbart service488(43)19 aug 06:2019 aug 21:57
Carhaix-Plouguer521(33)19 aug 07:1719 aug 23:59
Brest610(89)19 aug 10:0420 aug 05:33
Carhaix-Plouguer693(83)19 aug 13:0320 aug 11:07
Saint-Nicolas-Du-Pélem – enbart service738(45)19 aug 14:4720 aug 14:07
Loudéac783(45)19 aug 16:2920 aug 17:05
Quédillac – enbart service843(60)19 aug 18:5920 aug 21:05
Tinteniac869(26)19 aug 20:0520 aug 22:51
Fougeres923(54)19 aug 22:2621 aug 02:39
Villaines-La-Juhel1012(89)20 aug 02:1921 aug 09:01
Mortagne-Au-Perche1097(85)20 aug 06:1021 aug 15:21
Dreux1174(77)20 aug 10:0221 aug 21:19
Rambouillet1219(45)20 aug 12:1722 aug 00:45
Tider för startgrupp D. Vissa kontroller är enbart s k servicekontroller där brevet-kortet inte stämplas.

Beskrivning av loppet

Så småningom blev det dags för grupp D att bege sig upp till startplatsen. När startskottet gick rullade vi i sakta mak ut från slottsområdet, eskorterade av motorcyklar, till publikens entusiastiska applåder. Motorcykeleskorten ledde oss sen några kilometer till ut ur Rambouillet stad. När vi kommit ut på landsbygden drogs tempot upp i klungan och ganska snart kämpade alla om att att hålla positioner framme i täten som om det vore målgång redan vid den första kontrollen i Mortagne-au-Perche. Jag sneglade på cykeldatorn vid ett tillfällen medan jag överbyggade en lucka som uppstått i klungan och konstaterade att vi då höll nära 40 km/t. Det var uppenbart att detta tempo inte skulle hålla i 1220 km. De ständiga manövrarna inne i klungan ledde till en del vurpor som jag hade turen att undvika; vid ett tillfälle genom att svänga ut i gruset. För vissa deltagare tog dock PBP slut redan innan vi kommit fram till Mortagne-au-Perche.

Kontrollen i Mortagne-au-Perche var en s k servicekontroll där man inte behövde stämpla sitt brevet-kort. Jag fyllde mina flaskor vid en vattenkran utomhus och cyklade snabbt vidare för att undkomma stöket. På väg mot nästa kontroll i Villaines-La-Juhe glesnade startfältet ut. Tempot sjönk allteftersom mörkret föll och jag började passera eftersläntare från startgrupperna före min. Den kallfront som passerat över Bretagne dagarna innan loppet gav regnskurar men även byiga västliga vindar. För vår del innebar detta mestadels motvind ut till Brest och Atlantkusten. Den första natten blev förhållandevis varm (8-10°C).

I var och varannan by stod lokalbefolkningen och applåderade vid vägen; även långt efter midnatt. Många hade dukat fram mat och vin på picknickbord. På vissa platser hade man även dukat upp mat till oss cyklister. Mellan kontrollerna Fougeres och Tinténiac skymtade jag ibland långa rader av cykellysen framför mig. De tillhörde de allra första startgruperna. Likt tunna kilometerlånga röda ormar slingrade de sig genom den franska landsbygdens kompakta nattmörker.

Kontrollstoppen blev snabbt rutin: först stämpling av brevet-kortet så det inte blev glömt därefter ett besök till restaurangen för att köpa kaffe och en croisssant eller en baguette. Kontrollerna var rätt utspridda överlag och mycket tid förlorades i promenaderna mellan cykelparkeringar, stämplingsbord och restauranger samt även i köerna vid dessa serviceplatser.

Under natten bildades små klungor av cyklister vilka ofta upplöstes lika snabbt som de bildades. Det var tydligt att allt nu handlade om överlevnad: att konservera energi och söka skydd från vinden. Den som självmant tog täten fick alltsom ofta behålla den i dåligt fungerande grupper och dessa splittrades rätt snart när snabbare cyklister passerade. Om man upptäckte att man fått hjulsugare på hjulet som uppenbarligen inte tänkt hjälpa till, och som helt oblygt inte ens bemödade sig om att dölja strategin genom spelad trötthet, så ökade man helt enkelt tempot ytterligare tills man kom ikapp en större klunga och försökte sen tappa bort dem där. Att istället sänka farten tills man närmast balanserade i ett trackstand hjälpte föga. Som ankungar gjorde de bara likadant. Det blev nästan komiskt ibland. Emellanåt passerade vi en cyklist bredvid vägen som lagade en punktering under skenet från sin pannlampa.

Efter kontrollen Loudéac följande dag hade startgrupperna tunnats ut och de var nu så utspridda på banan att jag ibland cyklade helt solo utan att se en enda cyklist framför mig. Innan nästa kontroll i Carhaix-Plouguer verkade dock en större andel av de främsta startgruppernas glesa rester ha bildat fungerande grupper. Grupper som sen höll samman hela vägen tillbaka till Rambouillet. Bretagne visade sig ha ett ständigt undulerande landskap. Bretagnes böljande kullar och sänkor var inte märkvärdigt stora eller branta men topografin var sällan helt platt. Innan Brest klättrade vi över det högsta högsta ”berget” i Bretagne, Le Roc’h Ruz (385 m ö h), och samma ”berg” skulle bestigas igen på tillbakavägen. Det första som mötte oss när vi rullade in till Brest var ett partytält som lokalbefolkningen hade rest. Där bjöd man på ett riktigt kalasbord med bl a jordgubbar, en produkt som Brest sägs vara känt för. Som bevis för det har en jordgubbstårta uppkallats efter orten och cykelloppet: tårtan ”Paris-Brest” skapad redan 1910.

Efter vi lämnat kontrollen i Brest klarnade vädret upp rejält och den stadiga motvind som vi haft från Rambouillet mojnade vilket innebar att mycket av den efterlängtade medvinden uteblev när vi vände tillbaka. Solen gick ner just när vi anlände tillbaka till Carhaix-Plouguer, den första kontrollen på återtåget mot Rambouillet. För en norrländsk landsvägscyklist var nattcykling – i mörker – på små knixiga och slingrande vägar fortfarande en roligt nyhet. Det var vackert att cykla under stjärnklar himmel ute på landsbygden men luften blev dock snabbt råkall efter solen gått ner och temperaturen sjönk till 4°C! Daggen på gräset vid vägkanten lyste vitt i skenet från pannlampan. Utan ben- och skovärmare blev den andra natten nästan olidligt kall.

Banan gick i huvudsak på mindre byvägar för att undvika trafik men dessa småvägar som gick mellan byar och åkrar i jordbrukslandskapet var dock istället oftast rätt gropiga med slitlager av grovt oljegrus. I mörkret blev det därför synnerligen viktigt att hålla ögonen spända på vägbanan i utförslöporna för att undvika potthål och vägsprickor. Jag hade 28 mm däck (Continental Grand Prix 4000S II) men både händer och fötter domnade bort över tid p g a vägvibrationerna. Dessa vägvibrationer i kombination med kylan, som gick genom märg och ben, medförde att jag småningom fick rejält ont i ett knäled. När jag kom fram till nästa kontroll i Loudéac satte jag mig i restaurangen, den enda byggnaden som var uppvärmd, och inväntade gryningen. Kände mig fortfarande rätt klar i huvudet även efter en andra natt utan sömn. Strax före gryningen lämnade jag Loudéac och möttes av ett vitt pärlband av pannlampor och cykellysen. De tillhörde förmodligen de sista 84-timmar cyklisterna som startat 12 timmar efter mig.

Det visade sig bli en riktigt het och solig dag med blå himmel och temperaturer uppåt 30°C. Nu kunde man äntligen se mycket av det landskap som vi cyklat genom natten innan. Under dagen blev knäsmärtan allt skarpare och det blev snabbt omöjligt att lägga bra tryck i pedalen. I distanssporter är det inte sällan mer psykiska än fysiska hinder som behöver överkommas och man förvånas ibland över hur mycket stryck som kroppen tål med de rätta förutsättningarna. Den här smärtan var det dock svårt att bortse från. Med lite över 200 km kvar stannade jag till på kontrollen Villaines-la-Juhel och lät, för säkerhets skull, en läkare syna knäet. Jag fick ett par värktabletter och en massör mjukade upp leden. Smärtan lättade och jag satte fart på nytt. Glädjen blev dock kortvarig. Efter ett ett par timmar ebbade effekten av värktabletterna ut och jag cyklade återigen med känslan av att en kniv stuckits in i knäleden. Jag återgick till den antagna strategin efter Loudéac: i klättringarna slog jag av på tempot och la tyngden på det knä som fungerade och försökte sen ta igen ”förlorad tid” på vägarna med slät och fin asfalt.

På väg mot den näst sista kontrollen Mortagne-au-Perche före Rambouillet började framväxeln kärva för att till sist fastna i nedersta läge. Växling upp till den större klingan behövde därefter göras genom att jag böjde mig ner och helt sonika tryckte växelföraren på plats för hand. I Mortagne-au-Perche åt jag en pasta, ett tacksamt avbrott mot baguetterna och croissanterna. Jag hade nämligen hunnit få fenomenet ”baguette mouth,” fick jag höra senare, ett ömmande tandkött orsakat av en överkonsumtion av skorpartade baguetter. Efter pastan innan jag cyklade vidare till Dreux.

Den tredje och sista natten skulle även den bli mycket kall och disig. Väl framme vid kontrollen i Dreux engagerade jag därför volontärerna i att tillverka ett par benvärmare av sopsäckar som jag tejpade runt benen. Det var inte snyggt, det lät inte snyggt, men det fungerade! Överlag var hela banan skyltad vid nästan varje korsning: rosa pilar på väg mot Brest och blå pilar på väg tillbaka till Paris. I nattmörkret kunde dock dessa skyltar ibland vara svåra att urskilja vilket jag upptäckte när jag skulle hitta ut på banan igen från Dreux och samtidigt insåg att jag saknade GPS-spåret för den sista sträckan i min cykeldator. Efter att ha irrat runt i centrum ett tag kom lyckligtvis en annan cyklist till min räddning.

På denna den sista sträckan in till Rambouillet fick jag en tilltagande kramp i nackmusklerna. Det blev allt svårare att hålla huvudet upprätt. Till sist behövde jag resa mig upp och cykla med rak rygg som på en gammal damcykel. Jag styrde cykeln via tempopinnarnas armstöd. Nattmörkret och den täta disen började även den förvränga synfältet en aning och det blev allt svårare att fokusera blicken.

Glädjen var stor när jag svängde in genom slottsparkens grindar i Rambouillet och satte kurs mot mållinjen uppe vid eventområdet. Efter målgång gick jag upp till servicetältet där jag hann både få en medalj om halsen och en matbricka innan jag insåg att min pannlampa fortfarande var tänd och att jag bländade alla som jag tittade på i min omgivning.

Sovsalen vid målplatsen.

Klockan hade passerat fyra på morgonen när jag lämnade servicetältet efter maten och gick ner till sovsalen intill mållinjen. Hittade en bädd, la min packning under den, konstaterade att jag inte sovit på 71 timmar, la huvudet på huvudkudden och somnade därefter omgående. Efter en kort men djup sömn på ca 4,5 timmar klev jag upp, tog ett foto framför målportalen och cyklade ner till bilen för att packa ihop cykeln. Bytte om till civila kläder och påbörjade därefter den första etappen på den långa hemresan tillbaka till Umeå, Sverige.


Statistik Paris-Brest-Paris 2019

DeltagareTotaltSverige
Anmälda6 673108
DNS (Did Not Start)2564
DNF (Did Not Finish)1 80623
OTL (Over Time Limit)2451
Slutförda lopp4 36680
Snitt sluttid79:28:3975:06:46
Källa för statistiken: pbpresults 2019

Cykeldata för loppet

Moving time46:42:54Elapsed time58:53:14
Distance1 224,68 kmEstimated avg power 152 W
Elevation gain11 196 mHighest point348 m s l
Energy output 25 496 kJCalories15 393 kcal
SpeedAvg. 26,2 km/hMax. 71,6 km/h
Heart rateAvg. 109 bpmMax. 171 bpm
CadenceAvg. 77 rpmMax. 125 rpmPedal strokes. 171 329
TemperatureMin. 4,0°CAvg. 14,6℃Max. 30,0°C
Energyförbrukningen tycks motsvara 38 croissanter och faktiskt, så många tror jag inte att jag åt.

En svensk deltagare passerar mållinjen den 21 augusti kl 08:54.
Målportalen morgonen efter målgång. Officiell sluttid: 58:52. Placering: 177.
Min cykel utrustad för en randonnée, komplett med nummerlapp.

Länkar:
Paris-Brest-Paris
Paris-Brest-Paris by Strava
PBP: Everything You Need to Know
Paris-Brest-Paris 2019 YouTube
Le Paris-Brest (Bakverk)
Brevet – The Movie
Randonneurs Sverige
Västerbotten Brevet Facebook